Skuld, sorg och frigörelse samspelar när en kvinna i sin ensamhet försöker hantera ärren från ett destruktivt förhållande i atmosfäriskt slow cinema-utförande. I efterdyningarna av ett självmord ställs sorg och saknad mot minnen av en relation präglad av psykisk ohälsa och våld. Scener från förr vävs in i vardagens sysslor, och en skepnad dröjer sig kvar i det gemensamma huset medan hon försöker förstå det inträffade och hitta en väg vidare. Tyst Faller Snön tar sig an svårformulerade och ambivalenta känslor i ett kontemplativt och stillsamt drama, förlagt till ett ödsligt och bistert vinterlandskap.
